Det finns något eländigt behäftat med begreppet arrenden. Tankarna går till den stackars jordbrukarfamiljen Månsson i Hans Alfredsons film ”Den enfaldige mördaren”, där rollen som den onda godsägaren görs av regissören själv. Arrendetorparnas vedermödor som Vilhelm Moberg beskriver i några av sina böcker ger även de bilden av människor som arbetar under tuffa villkor och mot slutet, efter många års slit, får lämna gården utan en krona på fickan.

Så långt historia och fiktion. När vi träffar de nyblivna arrendatorerna Jonas Kullgren och Ida Rehnström finns det ­visserligen även hos dem tankar på framtida vedermödor, men desto mer lycka över att få möjligheten att bo och verka på en riktig pärla – en egen ö mitt i sjön Båven.

På ett gods med ett tjugotal byggnader, lagård, 55 hektar åkermark och 24 hektar betesmark. Ett objekt som skulle bli ett riktigt klickbete om det lades ut på Hemnet.

– Det är klart att det känns fantastiskt att vi kan disponera något så unikt och dessutom omöjligt för oss att köpa, säger Jonas Kullgren, där vi sitter i mangårdsbyggnadens vardagsrum med utsikt över ängar och vatten.

Paret tog över gården i mars men har ännu inte flyttat in sitt bohag. De har en diger lista med renoveringar och uppfräschningar som ska göras i boningshuset där även Jonas två söner, 14 och 11 år, ska bo. Man skulle, för att tala mäklarspråk, säga att det är ett objekt med invändig renoveringspotential. Ytskikt, badrum och kök andas 1950- och 60-tal. Den tidigare arrendatorn på Ådö, Carl Gustaf Melin, vars familj varit på ön i 80 år, ansåg på ålderns höst att det var dags att lämna över till nya krafter.

Byggnadernas exteriör är ­däremot i utomordentligt skick och även i enlighet med de föreskrifter som råder för statliga byggnadsminnen, en status som Ådö kaptensboställe erhöll 1993. Hela egendomen ska återspegla tiden då ön var militärboställe från slutet av 1600-talet fram till 1875, då det så kallade indelningsverket upphörde och Ådö arrenderades ut till andra.

Att arrendera en jordbruksegendom av Statens fastighetsverk (SFV) är inte bara en summa pengar som årligen ska betalas in – det är även ett åtagande att bevara, sköta och förvalta egendomarna på bästa sätt och i dialog med SFV.

– Man kan säga att vi har gemensam vårdnad. Det som rör brister i fastigheternas tak, väggar och infrastruktur är vårt ansvar. Invändigt är det arrendatorn som bekostar renoveringar och de har även ansvaret för drift och underhåll av egendomen, säger Anders Johansson, som är jordbruksförvaltare på SFV.

Innan tillträde av ett arrende görs en gedigen genomgång av egendomen för att se vilka brister det finns. Under tre dagar gick den förre arrendatorn, Jonas Kullgren, Anders Johansson och två oberoende så kallade synemän runt på ägorna för att kontrollera skick på hus och mark. Resultatet blev ett 20-sidigt dokument.

Arrendatorns uppgift är att hålla ”arrendestället vid like” som det står i lagen och då ligger denna bristbedömning till grund när det är dags för arrendatorn att lämna arrendet.

Är bristerna låt säga 150 000 kronor vid tillträdet och sedan tack vare olika insatser av arrendatorn bara 80 000 kronor vid avträdet kommer SFV att betala 70 000 kronor till arrendatorn. Är det sämre skött så att bristbeloppet har ökat jämfört med tillträde får arrendatorn betala SFV. Nivåerna räknas om för att följa aktuellt penningvärde.

Hur väljer då Statens fastighetsverk ut dem som får arrendera?

– Vi tittar på de sökandes kunskap för att kunna driva en sådan här egendom, och förstås även betalningsförmåga och betalningsvilja. Vi hade fem intressenter och landade till sist
i att Johan och Ida var de som passade bäst till att arrendera Ådö, säger Anders Johansson.

Att Jonas Kullgren tidigare varit verksam som förvaltare av kungens Stenhammars gods i trakten och att han är förvaltningskonsult för en stor privat gård i Björnlunda var säkert en bidragande orsak till att SFV bedömde honom som rätt person på Ådö.

I ansökan som Jonas Kullgren och sambon Ida ­Rehnström presenterade fanns även en plan för att bedriva hästverksamhet på ön, vilket är helt i linje med intentionen att upprätthålla någon sorts djurhållning på egendomen. Det har funnits kor, hästar och får under årens lopp. Ida Rehnström är erfaren hovslagare och har även arbetat med lantbruk på föräldrarnas gård Prästhälla i Gnesta.

Hon visar runt i lagården där man påbörjat arbete med att bygga boxar för åtta hästar där det tidigare varit kostallar.

– Vi kan ta in hästar som behöver konvalescens till exempel efter en benskada. Kanske även inackordering av avelsston. Eftersom vi har betesmarker kan vi även erbjuda sommarvistelse för ridskolor som inte har egen mark, och förstås även för kor, säger Ida Rehnström.

Hon påpekar att hon flera gånger varit på Ådö och skott hästar hos den förre arrendatorn.

– När Jonas berättade att han sett att SFV sökte ny arrendator på Ådö visste jag redan om det, säger Ida med ett leende.

Den brukbara marken på Ådö är totalt 55 hektar, vilket är på gränsen för att kunna försörja ett hushåll. Anders Johansson påpekar att övriga jordbruksarrenden hos SFV har större arealer.

– Vi vill helst att arrendatorerna är heltidssysselsatta på egendomen, inte bara att de bor där och gör något annat på dagarna. Vår erfarenhet visar att gårdarna blir bäst skötta om det är aktiva jordbruk.

Arrendeavtalet som Jonas Kullgren och Ida Rehnström skrivit är för fem år, sedan förnyas det i femårsperioder. Frågan som hänger i luften är förstås hur långsiktig och trygg en arrendator kan vara när man själv inte äger sin mark.

– Många ser det som en fördel att arrendera av SFV eftersom vi inte säljer dessa fastigheter och inte heller har anspråk på att själva ta över driften, vilket inte är så ovanligt hos privata jordägare. Efter fem år för vi en diskussion om arrendeavgiften och är vi överens rullar det på – något slutdatum finns inte. Och att sälja finns som sagt inte på kartan, säger Anders Johansson.

Den tidigare arrendatorns familj var på Ådö i 80 år. Jonas Kullgren och Ida Rehnström kan, i alla fall om de sköter sina åtaganden, sitta lugnt i båten under lång tid.