I det lilla samhället Cooktown i norra Australien finns en botanisk trädgård. I en särskild rabatt finns de växter som Linnélärjungen Daniel Solander samlade tillsammans med mecenaten Joseph Banks under den världsomsegling de båda deltog i och där James Cook var kapten. Därav namnet Cooktown. Men hade inte båten Endeavour gått på grund på Stora barriärrevet i juni 1770 hade staden antagligen hetat något annat.

I Australien vet de flesta vem Daniel Solander var. I Sverige är han inte lika känd. Han var en av Carl von Linnés favoritelever och skickades med tiden till London för att där sprida Linnés sexualsystem för växter. Det blev en brytning med mästaren och Solander återvände aldrig till Sverige.

Innan han reste förälskade han sig i Linnés äldsta dotter Lisa Stina. Det finns inte så mycket dokumenterat om henne, men bilden är att hon var klipsk och kanske hade kunnat gå lika långt som Solander om hon bara hade fått undervisning. Men flickor på 1700-talet fick inte det, inte ens om deras pappa var professor vid Uppsala universitet. 

Solander gav sig av från London utan att meddela Linné sin avfärd. Först i Rio de Janeiro lyckas han få iväg ett brev till sin lärare. Där skriver Solander och ber om sin hälsning till familjen och särskilt till ”den som jag trodde skulle göra mig lycklig”, det vill säga Lisa Stina. Det var flera år sedan han senast sett henne, men hon måste ha levt kvar starkt i hans minne.

Lisa Stina blev kvar i Sverige. Gift med en major, mor till en son som dog i späd ålder, därefter till en dotter, sedan så illa behandlad av sin make att hon flyttade hem till sina åldrande föräldrar som växelbodde på Linnés privata gård Hammarby och den gulmålade professorsbostaden som hörde till det som vi idag kallar Linnéträdgården, Sveriges första botaniska trädgård. Det var en magisk plats. Här planterades de fröer och plantor som Linnés lärjungar skickade hem från hela världen.

En trädgård på 1700-talet skulle vara befolkad med djur för att vara en trädgård av klass. Än idag finns de små aphusen kvar i Linnéträdgården, där små fastkedjade apor kunde klättra upp och ner längs de störar som husen står på.

Man skulle också hålla sig med ett Vivarium. Här fanns fåglar och andra djur. Bland fåglarna fanns en exotisk kasuar, en stor fågel som inte förmår flyga. På huvudet bär den en kam av ben och har intensivt blå och röda pigment runt ögon och näbb. Den fick den åldrande Linné i present av änkedrottning Lovisa Ulrika. Det måste ha varit en synnerligen frusen och ensam kasuar i Uppsala.

Kasuarer finns i det vilda i Indonesien men också i Queensland i norra Australien, till exempel i Cooktown. Det är inte otroligt att Daniel Solander kan ha sett den stora fågeln i väntan på att båten blev reparerad.

Hade inte James Cook och hans män lyckats laga Endeavour hade ingen vetat var de skulle söka efter dem. I London spreds ryktet att fartyget troligen förlist eftersom ankomsten blev så försenad.

Lisa Stina skrev ändå en uppsats som nittonåring, sin formella brist på utbildning till trots. Den heter Om den indianska krassens blickande. Ordet blickande ska förstås som blixtrande, hon utforskar ett optiskt fenomen i skymningen när det mänskliga ögat kan uppfatta krasseblomman som just blixtrande av ljus.

Att vara barn till ett geni är inte lätt. Kanske hade Lisa Stina blivit en bättre forskare och föreståndare för Linnéträdgården än sin bror, Carl von Linné den yngre. Han framstår som en lätting och slarver, ständigt gnällande över att plantor stjäls för honom ur Linnéträdgården. Trädgården förföll efter Linné den äldres död.  

Lisa Stina dog ung, hon blev 39 år. Varje år på Carl von Linnés dödsdag pyntas hans gravsten i Uppsala domkyrka med färska blommor. På stenen i golvet står namnen av Linné, hustrun Sara Elisabeth liksom sonen. Den som läser domkyrkans dödbok finner dock att här ligger en person till: Lisa Stina. Men hennes namn finns inte på någon gravsten.  

Solander förblev ogift fram till sin död som inföll samma år som Lisa Stina avled. Det finns ett slags symbolik i att de båda går ur tiden nästan samtidigt.  

Idag är Linnéträdgården tystare än på Linnés tid. Vivariet finns inte kvar. Men tanken på att ha en frusen kasuar i trädgården är onekligen tilltalande.