Drabanternas garderob
Ett källarvalv vid Stockholms slott har fått en ny funktion med hjälp av kalksten från Nationalmuseum. Här ska hovet förvara högvaktens drabantuniformer som används vid statsbesök.
Bakom en ståldörr från 1700-talet en trappa ner i Stockholm slotts kommendantflygel blänker ett nylagt kalkstensgolv. För ett par månader sedan var det jord- och cementgolv här och ytan användes bara sporadiskt. Men under våren ska hovets 50 drabantuniformer flyttas in hit under det välvda tegeltaket i källarförrådet.
– Vi behövde hitta en ny förvaringsplats för uniformerna och då kom jag på att detta förråd stod oanvänt. Men rummet behövde renoveras och vi ville att det skulle ske med hållbara materialval, säger Erik Kampmann, slottsfogde på Stockholms slott.
Kalkstensgolvet har legat i en av ljusgårdarna på Nationalmuseum och kommer ursprungligen från ett stenbrott i Borghamn vid Vättern. Efter museets renovering har kalkstenen legat i Statens fastighetsverks återbruksförråd.
– De största stenarna vägde 120 kilo och behövde kapas ner i mindre format. Totalt har 8 ton sten och bruk burits ned av vår entreprenör M3 Bygg, säger Helena Bessfelt, projektledare på Statens fastighetsverk.
I ett hörn av förrådet står en apparat som håller luftfuktigheten. Plaggen – av skinn, tyg och stål – är känsliga och ställer höga krav på förvaringen.
– De här plaggen ska vårdas med omsorg och luftfuktigheten måste ligga på cirka 45 procent för att uniformerna ska må bra. Jag tycker att den här förrådslösningen har blivit riktigt bra, säger Erik Kampmann.
Drabantuniformerna används enbart vid statsbesök och andra viktiga kungliga evenemang, som bröllop och dop. De finns i två uppsättningar: Karl XI:s och Karl XII:s, där färgen är en avgörande skillnad.
När gästerna anländer tar Högvakten på sig Karl XI:s uniform och vid avfärden använder de Karl XII:s uniform, enligt gamla traditioner som inleddes med Karl XV:s kröning 1860.
För Statens fastighetsverk är projektet ännu ett exempel på återbruk. SFV har ett digitalt register där man kan söka bland använda föremål som kan passa in i olika historiska miljöer.
– Det här projektet är ett bra exempel på när hållbarhetsfrågan och bevarandet av kulturhistoriska värden går hand i hand. Att arbeta aktivt med återbruk är en ren resursfråga. Sten är en ändlig resurs, precis som de äldre kulturhistoriska värdena, säger Elisabet Jermsten, kulturmiljöspecialist på SFV.