I mitten av 1800-talet konstaterades att spegelfyren på Carlstens fästning alltför ofta låg inbäddad i dimma. En ny fyr krävdes för att leda trafiken in till Marstrand. Att bygga en fyr vid Pater Nosterskären ansågs dock av många som vansinne – ingen människa kunde bo där med det vresiga havet, de lömska grunden och de karga klipporna. Men en grupp modiga fyrvaktare bevisade motsatsen när de 1867 flyttade ut till huvudön Hamneskär.

I dag kommer folk från hela världen för att bo här, bevakade av globala medier. Som i slutet av januari. Göteborgs filmfestival hade utsett Lisa Enroth från Skövde som rätt person för en veckas isolerad visning av festivalens filmer med bara havet, sälarna och vindarna runt Pater Noster som sällskap. Men ensamheten infann sig först när BBC, Washington Post, Guardian, SVT och andra inbjudna medier hade lämnat henne i fred. Nu visste också hela världen att alla som nomineras till en Oscar erbjuds en vistelse på Pater Noster.

– Nyheten om The Isolated Cinema har haft en räckvidd på flera miljarder visningar via digitala medier. Vår insats, förutom att upplåta anläggningen, var en 499-kronorsbanner på Facebook, säger Mirja Lilja Hagsjö, vd och majoritetsägare till företaget Pater Noster, ett hem vid horisonten.

Men låt oss gå tillbaka lite. Tiden från att Pater Noster stod tomt i väntan på en arrendator fram till att fyrplatsen blev ett uppmärksammat internationellt besöksmål var rekordkort, mindre än halvår. Det började med att SFV:s förvaltare Thomas Andreasson i början av 2020 deltog i ett möte där det disku­terades mötesplatser för planering av en seglingstävling i Marstrand.

– Där slängde jag ur mig att ”Ni kan ju alltid åka till Pater Noster. Det står tomt”, berättar han.

En av mötesdeltagarna tog informationen vidare. När Mirja Lilja Hagsjö insåg att det gick att hyra fyrplatsen tände hon på alla cylindrar. Snart kunde hon som ledare för en grupp västkustbor – investerare, entreprenörer och hotelldesigner – presentera en imponerande affärsplan.

Med en bakgrund inom upplevelse­industrin visste Mirja Lilja Hagsjö vilka trådar det gick att dra i. Det mål som kommunicerades ut var att fyrplatsen skulle bli ett internationellt topp fem-resmål, med Ishotellet i Jukkasjärvi som en god jämförelse.

Och snart var Pater Noster en världsnyhet.

– Konceptet ”Ett hem vid horisonten” som vi skapade kring platsens natur och kulturhistoria tillsammans med otillgängligheten och att leva på öns premisser är oslagbara kvaliteter som lyfts fram, säger Mirja Lilja Hagsjö.

Det hade blivit pingst när de nya arrendatorerna klev i land på fyrplatsen. De startade med att inreda fyrmästarens bostad, Bagarstugan, vinkällaren i gamla matkällaren och kaféet i sjöboden, samtidigt som SFV drog de sista pensel­dragen på fastigheternas fasader, vindskivor och fönster. Den 1 juli kom den första gästen. Eller snarare den första anstormningen av gäster. Var och varannan fritidsbåt i Marstrand och på Tjörn tycktes stäva mot Pater Noster.

– Som mest hade vi sexton båtar i vår minimala hamn. Det var kö in, någon sade att det var som att försöka lägga till på Capri, säger Mirja Lilja Hagsjö.

Även övernattning erbjöds. Mirja Lilja Hagsjö hade kalkylerat med 20 hotellnätter i den allt annat än färdiga anläggningen. Det blev 240. På hösten belönades fyrplatsen bland annat med det amerikanska priset Gold Key Award, som prisar extraordinära hotell i världen, och hamnade på The Telegraphs lista över de bästa internationella besöksmålen.

Men sommaren 2020 var bara en övning inför 2021, året då en nyvaccinerad mänsklighet släpps ut i världen i något som lär komma att likna ett kosläpp. Under sen höst och vinter har det arbetats febrilt med att byta ut allt som fick stället att likna en konferensanläggning eller traditionellt hotell mot detaljer som ger byggnaderna en kust- och hemkänsla.

Mirja Lilja Hagsjö visar fyrmästarens gamla trerummare som har fått ny inredning och ett restaurangkök. Hon berättar om ett hållbarhetstänk som gör att 70–75 procent av alla möbler är använda och renoverade, vilket får rummen att andas en tid när detta var en fyrvaktares hem. Vardagsrummet som har blivit till sällskapsrum har visserligen fått en egendesignad tapet med element från fyren och öns flora. Men bordet i matsalen har byggts med gamla plankor från en brittisk byggnadsställning.

– Dagens matsal var fyrmästarens matsal. Det var hit som fartygens kaptener bjöds in på middag. Du kan bara tänka dig hur många historier som berättats och hur många språk som pratats här under åren, säger Mirja Lilja Hagsjö.

Maten som gästerna ska bjudas på ska i första hand fångas i öns närhet. Fisk från havet –fiskat av lokala fiskare eller av ­gästerna – blir en av delikatesserna. Krabbor, och under säsong även hummer, blir en annan.

Tång kommer att bjudas i flera varianter, på tallrikar och i chipsskålar. Brödet bakas på ön. Viner och öl är lokalt producerade och vattnet är avsaltat havsvatten.

– Och vill någon ha vegetariskt eller kött så har vi lokala leverantörer av det också.
Att leva på det som fångas runt ön blir också en del av det lärande som Mirja Lilja Hagsjö vill sätta i centrum för verksamheten.

– Jag vill att alla som kommer hit ska lära av historien, om mänskliga möten, om tången som framtidens mat eller om hur man förhåller sig till väder och vind.

Pater Noster erbjuder 21 sängplatser: åtta dubbelrum i den fastighet som beboddes av de tre personer som skötte fyren samt en svit i gamla bagarstugan.

Målgrupperna är flera.

– En grupp är dagsgäster som vi hämtar eller som kommer med egen båt. En annan är boendegäster som stannar en till två nätter och lever på det som ön bjuder. En tredje är företagsgäster som kan konferera i det gamla mistlurshuset, som kan ta upp till 30 personer, och sedan äta middag och åka hem eller stanna över natten, säger Mirja Lilja Hagsjö.

– En fjärde grupp är de som vill hyra hela ön för sig själva. Det kan vi ordna, men de måste förstås förhålla sig till allemansrätten.

Ytterligare en grupp som hon gärna ser som gäster är konstnärer, författare och andra kulturarbetare. Redan nu dras planer upp på konstutställningar, fyrmästarens utedass skulle kunna bli en konsthall. I det gamla kruthuset – krutet användes till skott med mistkanoner, en föregångare till dagens mistlurar – ser hon en skrivarstuga med magisk utsikt.

 

Att leva eller att driva ett besöksmål på en ö är dock att leva med risken att gästerna inte kan komma ut eller att de blir kvar. Något en grupp besättningsmän från en större segelbåt fick erfara.

– Skepparen bjöd ut sin besättning på middag. När vi började antyda att det nog var lämpligt att dra sig hemåt eftersom det blåste upp, svarade de bara att de var vana vid avsevärt grövre sjö än den de såg genom fönstret. Men snart meddelade vår båtförare att det var omöjligt att lämna ön. Men vi tog hand om dem som gäster i ett hem, vi bjöd på övernattning och frukost till en specialtaxa för nödställda.

– Och sådana saker kommer säkert att hända igen, men vi har mat och drycker så att alla klarar sig till vinden har lagt sig.

I mitten av februari stängde anläggningen för renovering och öppnar igen i början av april.