Vid kungens död sex år senare gav hon order om att bygga ett modernt slott på platsen med hjälp av seklets främste arkitekt, Tessin den äldre. Men själv hann hon aldrig att bo i sitt slott.

I sin dagbok för den 18 februari 1695 skrev kung Karl XI om en jaktutflykt i närheten av Strömsholms slott. Männen – kungen, dennes trettonårige son kronprins Karl (XII) och deras entourage – gav sig iväg ut i vinterskogen för att skjuta varg. Damerna med kungens mor, riksänkedrottning Hedvig Eleonora, i spetsen fick vackert stanna hemma.

I jaktsällskapet ingick Gustaf Hård. Karl XI och Hård hängde ofta ihop under ridturerna, och han fick kungens förtroende att vara kronprinsens ridlärare. Hovstallmästare och chef för Strömsholms stuteri blev han också.
Strömsholm kom mycket tidigt in i Karl XI:s liv. Han gillade stället och naturen och var där så ofta att han kallade Strömsholm ”hemma”. Egendomen var kung Karl X Gustavs morgongåva till hustrun Hedvig Eleonora, prinsessa av Holstein-Gottorp, i samband med giftermålet 1654. Följande år nedkom hon med parets förstfödde, kronprins Karl.

Historien om Strömsholm som kunglig egendom började hundra år tidigare då Gustav Vasa förvärvade mark i området. På en holme mitt i Kolbäcksåns brusande vattenmassor lät han uppföra en borg av sten som så småningom skulle ersättas av Hedvig Eleonoras barockanläggning.

Karl X Gustav avled 1660. Redan samma år gav riksänkedrottning Hedvig Eleonora i uppdrag till Nicodemus Tessin den äldre – seklets främste svenske arkitekt – att börja projektera en modern slottsanläggning på samma plats där ”gamle kung Gösta” byggt sin borg.

Hur kom det sig att den nyblivna änkan Hedvig Eleonora kunde mobilisera energi för två stora slottsbyggen? Det var nämligen inte bara Strömsholm hon engagerade sig för vid denna tid. Nybyggnaden av Drottningholm hade också dragits igång, även detta med Tessin som arkitekt.

Strömsholm var som sagt Hedvig Eleonoras morgongåva, och denna ville hon hedra med ett slott. En presentabel anläggning fungerade också som en hyllning till den unga kungadynastin Pfalz-Zweibrücken, på svenska tronen så sent som 1654 med Karl X Gustav.

Den dynastiska frågan spelade säkerligen en betydande roll för Hedvig Eleonora. Hon var ensam om att hävda den nyss etablerade regentätten, eftersom makens efterträdare bara var fyra år gammal 1660. Fram till Karl XI:s myndighetsdag leddes Sverige av en förmyndarregering där Hedvig Eleonora ingick.

Strömsholms slott började byggas 1669, året efter att Tessin var klar med sina ritningar. Inkallade holländska byggnadsarbetare murade i högt tempo upp väggarna och 1672 kunde man lägga på taket. Inredningsarbetet tog desto längre tid och blev inte klart under Hedvig Eleonoras livstid. Hon avled 1715. Hedvig Eleonora kom därför aldrig att bo i själva slottsbyggnaden, men kunde betrakta sitt och Tessins verk från en timrad flygel kallad ”Drottningbyggnaden”.

Hedvig Eleonoras uppdrag till Tessin omfattade mer än ritningar över hur slottet skulle se ut. Han utformade också en symmetriskt utformad generalplan över markområdet där vägar, trädgårdar och hus placerats in. Bland de nya byggnader som uppfördes i slottets närhet fanns ett värdshus och tjänstebostäder.

Riksänkedrottning Hedvig Eleonora avstod från att besöka Strömsholm efter att sonen Karl XI avlidit 1697. Kanske blev minnena från många lyckliga vistelser där för svåra att hantera. Men sonsonen Karl XII:s död slapp hon uppleva – den unge ryttaren som djärvt sprängde fram på hästryggen i skog och mark runt Strömsholms slott. Med läraren Gustaf Hård i hasorna.

Källor: Stellan Dahlgren, ”Hedvig Eleonora” (Svenskt biografiskt lexikon, band 18, 1969-1971); Gunnar Mascoll Silfverstolpe, ”Ett karolinskt slott. Hedvig Eleonoras Strömsholm” (Svenska kulturbilder, 2:III-IV, 1930); ”Strömsholms slott” (Byggförlaget Kultur, 2005).