Längst ut på Vanäs udde ligger Garnisonssjukhuset inbäddat i parkområdet: tre övergivna tegelbyggnader med en sammanhållande gårdsplan. Utanpå ser de nästan intakta ut med fina gavelmotiv och klocktorn på huvudbyggnaden. Men inuti har byggnaderna förfallit successivt sedan sjukhuset lades ned 1961.

Bakom den flagnande färgen och de nötta ytorna finns dock en skönhet i detaljerna, till exempel i en rostig vattenkran, en hög fönsternisch eller en gammal spis. Det är lätt att skapa sig en bild av hur verksamheten en gång gestaltade sig här.

– Garnisonssjukhuset är en väldigt autentisk miljö, något av en antikvaries våta dröm. Det finns så många fina detaljer i huset, och hela sjukhuset är skapat med stor omsorg, säger Hélène Hanes, kulturarvsexpert på Statens fastighetsverk.

– Sjukhuset är också ett exempel på en ny syn på vård, där man släppte in mer luft och ljus. Tidigare vårdade man patienterna efter grad i ett hierarkiskt system, men här delade man in verksamheten beroende på vilka sjukdomar det rörde sig om.

Garnisonssjukhuset var den tredje generationens sjukvård på fästningen.

I början sköttes vården i en enkel sjukstuga utanför området, sedan byggdes det så kallade Konvalescenthuset (numera Kommendanthuset) som successivt blev för trångt. Därefter, i början av 1870-talet, påbörjades planen för denna anläggning, som kom att bli Sveriges andra garnisonssjukhus.

Sjukhuset ritades av den välkände arkitekten Johan Fredrik Åbom, som även bland annat står bakom Berns salonger och Mosebacke liksom ett tiotal andra sjukhus under denna tid. Hans ursprungliga ritning inkluderade åtta paviljonger och fick internationellt pris i Bryssel 1876 för sin moderna utformning. I slutändan byggdes dock bara två paviljonger bredvid huvudbyggnaden – samt ett litet obduktionshus bredvid.

Läget vid vattnet och den omgivande naturen ansågs vara välgörande för hälsan. Frisk luft och vacker natur skulle stärka patienterna. Byggnaderna präglas av luftiga volymer och stora ljusinsläpp mot den skira grönskan.

I huvudhuset fanns bostäder för läkare och annan vårdpersonal, kök, matsal, expedition med mera. I paviljongerna var det stora salar med 24 sängplatser i varje, men 1915 delades anläggningen upp i mindre vårdrum. Den södra paviljongen blev kirurgenhet medan den norra gjordes om till medicinavdelning, med en särskilt inrättad epidemiavdelning. Nu tillkom även centralvärme och vattenklosetter. (Vattenförsörjningen hade funnits sedan 1880-talet genom fästningens moderna vattenverk.)

Med start 1923 tog sjukhuset även emot civila patienter. Det var dock en stram disciplin som gällde. I regements­läkarens ordningsföreskrifter från 1924 kan vi bland annat läsa att patienten ska vara ”tyst, stilla och uppmärksam” när läkaren besöker rummet och att han ”själv ska bädda sin säng, rengöra sin spottkopp och i övrigt svara för snygghet och ordning å sitt nattduksbord”.

1930 inrättas en BB-avdelning i Södra paviljongen – troligen den enda förlossningsavdelning som var i Försvarsmaktens ägo. Här har således många Karlsborgsbor sett dagens ljus för första gången.

Efter nedläggningen 1961 – efter omfattande protester i samhället – användes sjukhuset sporadiskt av militären, bland annat som logement. Byggnaderna hotades sedan av rivning ett par gånger, men klarade sig med nöd och näppe.

När SFV tog över husen 1994 var de i ett väldigt dåligt skick. Därför genomfördes en omfattande exteriör renovering av tak och fasader för att skydda husens interiörer.

– Det återstår mycket arbete innan vi kan använda dessa lokaler igen, men vi skulle väldigt gärna vilja ha en ny hyresgäst här. Det är en unik sammanhållen miljö i ett fint naturområde. Det skulle till exempel kunna vara ett perfekt ställe för en vårdanläggning, säger Hélène Hanes.

Bilder

Se alla bilder