Svaret spädde naturligtvis på ryktesbildningen kring vem som egentligen var Florence biologiske far. Var det kungen själv eller Joseph Stephens, ägare till Huseby bruk några mil sydväst om Växjö.

Florence tog inte avstånd från skvallret utan höll snarare detta vid liv. ”Mum”, som Florence kallade sin mamma Elisabeth, var hovdam och dotter till konteramiralen Carl Henrik Kreüger, Oscar II:s gode vän och kadettkamrat.

Familjen Stephens var välbärgad och tillbringade somrarna i Marstrand, tummelplatsen för den tidens svenska jet set. Och medelpunkten var förstås Oscar II och hans hov. Till utseendet påminde Florence påminde enligt vissa om en och annan Bernadotte, men hon var också mycket lik Joseph Stephens. Det finns en brevväxling bevarad mellan Elisabeth Stephens och Oscar II. Breven finns i Bernadotteska familjearkivet, och enligt Florence beslut skulle de offentliggöras 30 år efter hennes död. Frågetecknet kring vem som var hennes verklige far kanske hade kunnat rätas ut 2009, men vår nuvarande kung förlängde sekretessen till 2035.

Kanske hade Florence inget emot att vara dotter till en kung? Hon vurmade kolossalt för kungligheter och flera monarker, bland dem Gustaf V, övernattade i vad som sedan kallades ”den kungliga sängkammaren” på Huseby slott.

Huseby har en lång historia som bruksmiljö, och säte för kungliga barn. På 1620-talet blev riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm ägare till bruket och det var han som drog igång järnframställningen. Gyllenhielm var ”naturlig” son till Karl IX och en prästdotter.

I mitten av 1600-talet ärvdes Huseby av Karl X Gustavs bror, hertig Adolf Johan. Dennes röriga affärer, vägran att acceptera reduktionens beslut och konflikten med Karl XI förde honom till ruinens brant. Året före Adolf Johans död 1689 drogs Huseby in till staten.

Familjen Stephens epok på Huseby inleddes 1867 då Florence pappa Joseph köpte bruket för 600 000 riksdaler. Han var född i Sverige, men släkten härstammade från England och han hade arbetat som ingenjör vid järnvägsbyggen i Indien.

Florence föddes 1881 som äldst av tre systrar. De fick en god uppfostran och fin utbildning av guvernanter, presenterades vid hovet och förutspåddes både rika och förnäma giften. När Joseph avled 1934 hade systrarna passerat fyrtioårsstrecket. Alla tre var ensamstående. Florence ärvde Huseby och näraliggande gårdar medan de yngre systrarna Mary och Maggie fick överta andra anläggningar inom godset. Ingen av dem hade kompetens att ta hand om en stor egendom med jord och skog, så de blev helt beroende av förvaltare och tjänstefolk. För Florence del blev konsekvensen förödande. Kännedomen om den ogifta storgodsägarinnan spred sig och lycksökare från olika håll sökte sig till Huseby.

Så anställdes Berl Gutenberg som godsförvaltare. Han var en hästhandlare som titulerade sig affärsman. På ett vykort till Florence hävdade han - kanske på skämt - att hans släkt ägde godset Gutenberg i Liechtenstein. Med honom började förfallet. Huseby vansköttes, pengarna rann bort och skogen skövlades. Ruinen närmade sig.

Allt detta skedde bakom ryggen på den godtrogna Florence, som trodde allt var i sin ordning. Där hon skjutsades fram fanns bara en trädridå, att skogen var borta upptäckte hon aldrig.

Florence var svag för kunglig glans, och utsåg Oscar II:s sonson prins Carl till rådgivare och universalarvinge. Husebyfröken var nöjd med vad den kunglige rådgivaren och förvaltaren Gutenberg åstadkom. Men på kommunen växte oron. Godset var en stor arbetsplats och många arbetstillfällen var i fara. För att, som kommunen skrev, ”förhindra ytterligare rovdrift och kapitalförstöring på Huseby egendom” förmåddes Florence 1957 att omyndigförklara sig själv till dess godset åter stod på stabil ekonomisk grund.

Samma år drog en uppmärksammad rättsprocess igång som varade i fem år. Förvaltaren Gutenberg dömdes till fängelse. Prins Carl erkände sig skyldig men undgick straff eftersom rätten ansåg att han inte förstått sitt kriminella handlande.

Efter en hård och stundtals förödmjukande kamp lyckades Florence 1976 åter bli myndig, men hon fick inte tillbaka ansvaret för skötseln av Huseby. Hennes bittra öde berörde och upprörde många och sympatiyttringarna strömmade till Huseby. Författaren Vilhelm Moberg skrev skådespelet ”Sagoprinsen” om Husebyskandalen och dedicerade den till Florence, ”en pjäs om en godtrogen, bedragen människa”.

Innan Husebyfröken Florence Stephens dog nästan hundraårig 1979 i sitt gamla flickrum på slottet hade hon testamenterat godset till staten.