Skyddsbestämmelser

Förvaltning av cirka 260 byggnadsminnen

Det finns cirka 260 statliga byggnadsminnen i Sverige och av dess förvaltar Statens fastighetsverk cirka 190, det motsvarar nästan två tredjedelar. Det är allt från fyrar till Vaxholms kastell och Stockholms slott. De varierar i storlek från enstaka byggnader till hela miljöer, till exempel Drottningholms slottsområde med över 40 byggnader.

Genom byggnadsminnesförklaringen ska byggnaderna garanteras ett långsiktigt skydd och ett förstklassigt underhåll. Huvudansvaret för vården ligger hos ett tiotal förvaltande myndigheter, bland annat Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket och Sjöfartsverket.

Alla statliga byggnadsminnen är listade hos Riksantikvarieämbetet 

Vad är ett byggnadsminne?

Ett byggnadsminne kan vara en byggnad, park, markområde eller en hel anläggning. Skyddsbestämmelser ska finnas för alla statliga byggnadsminnen enligt förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (SBM). De ska ange på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseenden det inte får ändras. Skyddet ska utgå från motiveringen till byggnadsminnesförklaringen. Bestämmelserna kan också innehålla krav på att ett område kring byggnadsminnet ska hållas i ett sådant skick att det kulturhistoriska värdet inte minskar.

I de flesta SBM bedrivs verksamhet av olika slag. Det är den bästa garantin för god omvårdnad. Men användningen måste alltid ta hänsyn till anläggningens speciella förutsättningar. Förändringar måste genomföras på ett sådant sätt att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förstörs.

Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena och ska pröva frågor om tillstånd till ändringar som strider mot skyddsbestämmelserna. För slott och vissa andra byggnader med behov av en särskilt noggrann och kvalificerad omvårdnad utses en slottsarkitekt som rådgivare i förvaltningen.

Riksantikvarieämbetet beslutar om skyddsbestämmelser

Riksantikvarieämbätet (RAÄ) formulerar ett förslag till skyddsbestämmelser utifrån byggnadshistoria och olika aspekter av kulturhistoriskt värde. Förslaget remitteras till Statens fastighetsverk (SFV) och till berörd länsstyrelse och kommun för yttrande.

Därefter beslutar RAÄ om fastställande av skyddsbestämmelserna. Tillsammans med skyddsbestämmelserna ska det finnas en motivering till byggnadsminnesförklaringen, en kortfattad beskrivning och historik för byggnadsminnet och det kulturhistoriska värdet ska beskrivas.

Mellan SFV och RAÄ finns en överenskommelse om samverkan så att framtagandet av skyddsbestämmelser och vårdprogram för SBM ska bli så effektivt som möjligt. Samverkan gäller i första hand att beskriva byggnadshistorik och definiera det kulturhistoriska värdet.

Exteriör, stomme och fast inredning skyddas

Skyddsbestämmelser kan ofta vara allmänt hållna. I skyddsbestämmelserna för en byggnad står till exempel att den inte får rivas, flyttas eller byggas om exteriört. Det innebär oftast skydd mot ingrepp i stommen, den ursprungliga rumsindelningen eller i den fasta inredningen. Dekorativt måleri och utsmyckning kan också vara skyddat.

Ändringar i strid mot skyddsbestämmelserna

SFV ska i förvaltningen av de statliga byggnadsminnena följa skyddsbestämmelserna. Men det kan ibland finnas anledning till att göra ändringar i byggnadsminnen. Vissa byggnader har enbart exteriört skydd, då behövs inget tillstånd för att göra ändringar i interiören. En ansökan om tillstånd till ändring ska då skickas till Riksantikvarieämbetet som är tillsynsmyndighet för de statliga byggnadsminnena. Ansökan ska beskriva förslag på ändringen, tydliga motiv till ändringen och ange slutresultat. Det är viktigt att motivera ändringen.

Kortsiktiga ekonomiska motiv går inte före bevarandet av kulturvärdena i de statliga byggnadsminnena. Om den sammanvägda bedömningen visar att stora fördelar uppnås, t ex förbättrad tillgänglighet, arbetsmiljö, brandskydd, kan RAÄ ge tillstånd till avsteg från skyddsbestämmelser men bara om det finns särskilda skäl för ändringen. I förvaltningen av statliga byggnadsminnen eftersträvas lösningar som håller i ett långsiktigt perspektiv.

Om RAÄ ger tillstånd till att göra avsteg från skyddsbestämmelserna ska en antikvarisk medverkande följa arbetet. Dennes uppgift är att se till att arbetet utförs enligt de handlingar som RAÄ godkänt. Den antikvariska medverkande ska dokumentera de ändringar som utförs.

Byggnadsminnen som inte är i statlig ägo, så kallade enskilda byggnadsminnen, ska också ha skyddsbestämmelser som länsstyrelsen utfärdar i samförstånd med ägaren.

Kvalificerad förvaltning bygger på kunskap

Statens fastighetsverks uppdrag är att bruka, bevara, förädla och levandegöra våra fastigheter. För att säkerställa att vi på bästa sätt gör detta ska alla våra SBM ha ett vårdprogram. I vårdprogram definieras de kulturhistoriska värdena och anges mål för det framtida bevarandet, allt för att garantera den bästa förvaltningen.

Vårdprogram

De statliga byggnadsminnena (SBM) representerar stora kulturhistoriska värden. För att på bästa sätt bruka, bevara och utveckla dessa värden upprättar Statens fastighetsverk (SFV) vårdprogram för varje byggnad, park eller markområde som är skyddat genom Förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen.

Vårdprogrammet ger vägledning i den dagliga förvaltningen inför både små och förändringar. Det är också värdefullt som diskussions- och beslutsunderlag dels vid tillståndsprövning av ändringsförslag i strid mot skyddsbestämmelserna och dels i samband med den tillsyn av de statliga byggnadsminnena som Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ansvarar för.

Vårdprogrammet innehåller bland annat:

• Beskrivning av kulturhistoriska värden
• Mål och strategier för bevarande och utveckling
• Historik
• Nulägesdokumentation