Under skidbacken i Vuollerim låg i flera decennier en hemlig försvarsanläggning. Ett artillerifort vars kanon var dold för världen under en gammal ranglig lada. Fortet var en del av försvarslinjen Lule älvdalen och tänkt som Sveriges sista chans mot ett invasionshot under kalla kriget.

Strategiskt läge vid Luleälven

I skuggan av de stora kraftverksbyggena i Lule älvdal under 1950- och 60-talen började militären i all tysthet att bygga en försvarslinje längs Luleälven. Några berg med strategiskt läge valdes ut som fort för att tillsammans med den breda älven utgöra den sista muren söderut för ett fientligt angrepp österifrån. Planen var att 250 000 man skulle kunna mobiliseras från södra Sverige till Lule älvdal. Armébatteriet i Bomyrberget som det egentligen heter, färdigställdes 1963 och är det enda kvarvarande armébatteriet av de som byggdes för att försvara övergångarna över Luleälven och som skydd för älvens kraftverk.

En vinterbild visar Luleälven. Himlen är mulen och det gröna vattnet kantas av snöiga stenar.

Victoriafortet placerades strategiskt vid Luleälven och kraftverksdammen i Porsi.

Pansarskeppet Victoria

Närbild på laddningsmynning av en kanon. Metall, sladdar och skruvar målat i beige. Stämplat i metallen kring öppningen "15 cm K m/12 nr 174 Vänster Bofors 1919 vikt 7746 kg".

Den vänstra av fortets Boforspjäser. 7746 kilo gånger två baxades i hemlighet upp på berget. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

I slutet av 50-talet erbjöd marinen armén att överta kanoner från örlogsfartyg som skulle utrangeras. Bland dessa fartyg fanns pansarskeppet Victoria, sjösatt redan 1918 och uppkallat efter Gustav V:s tyskfödda drottning. Forten längs Luleälven kom att bestyckas med kanoner från Victoria och hennes systerskepp Sverige och Gustav V. Och just fortet i Bomyrberget, där bataljonschefen var placerad, kom att kallas Victoriafortet.

Fortets kanoner, som i största hemlighet fördes till berget i Vuollerim var inte den största pjäsen ombord på det mycket tungt bestyckade fartyget. Ursprungligen var planen att till fortet ovan älven frakta en 28,3 cm-pjäs från pansarskeppet Victoria. Kanske insåg man det oöverstigliga i att få upp en så stor pjäs på det höga och nästan väglösa berget. Man nöjde sig med ett dubbeltorn från skeppet med två mindre 15,2 cm-kanoner. Dessa hade en räckvidd på 17 kilometer.

Ett rum under jord med vita väggar med djuddämpande material. Grå linoleummatta på golvet. Ett stort bord i mitten är fyllt med pappar och kartor. På en lapp står "Atomberedskap, Högsta atomberedskap". Längst bort i rummet står en stor rund karta. Till höger i bild syns en rad med bås med arbetsplatser.

Fortets hjärta, stridsledningscentralen. Foto: SFV/Ulrika Kjellin

Autentisk och intakt miljö

Victoriafortet är en imponerande anläggning i flera våningsplan. Den går mellan 40 och 50 meter ner i berget från den väl dolda ingången ‘inslaget’, en slags tunnel strax under själva kanonen. Genom tjocka dubbeldörrar och skyddsslussar kommer man in i en miljö där tiden tycks ha stannat då berget låstes efter den sista övningen 1988. I stridsledningscentralen känns det som om bataljonschefen och hans medarbetare bara gått ut en liten stund. För att vara i fält var det ett bekvämt liv i fortet där alla hade riktiga sängar med madrasser och linne i logementen med bäddar i tre plan för ca 70-80 man.

Ett logement under jord med en gråmålad våningssäng av metall. Sängarna är bäddade med gråa filtar och vita lakarn. På dängen hänger en grön sjukvårdsväska med ett rött kors på. Vid sängen står en enkel stol av stålrör med träsits och ett lågt skåp av trä.

I fortet står sängarna bäddade och utrustningen har lämnats kvar. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Statligt byggnadsminne sedan 2004

Endast sex gånger under de dryga tre decennier som Victoriafortet var topphemligt användes anläggningen vid övningar. Fortet utgick slutligen ur krigsorganisationen i december 1997. Anläggningen är statligt byggnadsminne sedan 2004 och förvaltas av SFV sedan 2006. Sen övertagandet från Fortifikationsverket har SFV anpassat fortet bland annat med utrymningsväg. Viktoriafortet är tyvärr inte öppet för besökare för tillfället men målsättningen är att fortet på olika sätt ska kunna berätta om hur Sverige under kalla kriget rustades för en befarad invasion.

Bilder

Trappor av metall leder upp våning efter våning. Ett ljus faller uppfrån och silar ned mellan nätet på trapptegen. Väggarna är rå betong och fulla med ledningar och rör.

Trapporna leder 40 meter ned i underjorden. Foto: SFV/Ulrika Kjellin

En gammal karta visar Luleälven och Vuollerim.

En karta över området sparad i fortet. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

En gammal "Veckojournalen" från 1955. Ett svarttvitt fotografi visar en leende kvinna. Längst ned på tidningen står att läsa "Stig Ahlgren skriver om atomfaran"

Kapprustningen under kalla kriget och hotet om kärnvapen präglade utbyggnaden av försvarslinjerna i norr. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Visa bildspel

Fortet rustades för att stå emot kärnvapen. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Ett genomgångrum under jord. Betongväggar målade i vitt. På bilden syns två duschmunstycken av metall fästa uppe en vattenledning vid taket och framför en dörr anas ett tjockt grönt gummidraperi.

I den så kallade gasslussen skulle eventuella drabbade soldater kunna saneras i duschar. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Ett rum i botten av kanonen där bilden visar en ihålig grönmålad pelare i metall full med sladdar och dosor kallad "stjälk".  Pelaren har 2 st öppningar för ammunition. Vid öppningarna vilar hylsor i var sin vagga som kan fällas in vid laddning.

Under jord i botten av kanontornet syns den nedre delen av "stjälken" som leder upp till kanontornet. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Närbild på vägghängd utrustning för medhörning i ledningscentralen. En träplatta med en svart box märkt "medhörningskopplare". Knappar och reglage. Ett par lurar med mikrofon och svarta och röda öronkåpor hänger på en krok.

Från stridsledningscentralen, utrustning för medhörning. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Närbild på kommunikationsutrustning i grått metalhölje. Rattar och reglage är svarta.

Radioutrustning i sambandcentralen. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Närbild på mörkt grön box med ett rött kors. Märkt lakarn örngott.

Var sak har sin plats i förråden. Lakarn och örngott. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Närbild på lakarn stämplade "Krigssjukvårdsförrådet" samt ett rött kors och symbolen tre kronor.

Lakarn för sjukvård. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Ihopfällda grågröna våningsängar av metall ligger staplade på hög.

Hoppfällda logementssängar. Man planerade att fortet skulle kunna rymma upp till ca 80 personer. Foto: SFV/Elisabet Hesseborn

Hitta hit

Hitta till Victoriafortet, Vuollerim

Vuollerim, Jokkmokk