1700-talet: Frihetstiden och Gustav III:s tid

När stormen bedarrat efter de nordiska krigen i början på 1700-talet, började en ny era. Flera storslagna byggprojekt genomfördes under frihetstiden, bland annat Sveaborg i finska viken som då tillhörde Sverige.

Sverige fick flera betydande överintendenter; arkitekterna Carl Hårleman, Carl Johan Cronstedt och Carl Fredrik Adelcrantz. Den senare skapade ett överintendentskontor vars uppgift var att "förse Riket med beständige och prydlige Byggnader".

Förebilden för tidens arkitektur i Sverige var den franska rokokon. Mot slutet av 1700-talet riktades åter blickarna mot Italien och den stramare nyklassicismen blev mode.

Mest ombyggnader och inredningar

Under 1700-talets första decennier, tiden för de stora nordiska krigen, byggdes det nästan ingenting i Sverige. Under frihetstiden däremot återuppbyggdes landet och från 1740 och femtio år framåt tog allt mer storstilade projekt form.

Överintendentsinstitutionen fanns kvar under 1700-talet och Tessin d y fick en rad lysande efterträdare: Carl Hårleman, Carl Johan Cronstedt och Carl Fredrik Adelcrantz. Överintendentens främsta uppgift var fortfarande slotten, men uppgifterna utökades. Under Adelcrantz tid bildades ett särskilt överintendentskontor som skulle "förse Riket med beständige och prydlige Byggnader".

Mest handlade det om ombyggnader och inredningar av det redan byggda: Stockholms slott men också slotten i Uppsala, Drottningholm, Västerås och Örebro. Kronan uppförde en rad byggnader till stöd för näringarna. Den revolutionerande uppfinningen kakelugnen förbättrade möjligheterna att värma upp rummen och ändå spara ved.

Man tog även fran typritningar för militära boställen, ämbetsbyggnader och residens, men periodens största byggnadsföretag var ändå Sveaborg i finska viken.

Gustav III:s avtryck

Gustav III var passionerat intresserad av arkitektur. Under hans regeringstid tillkom en rad anläggningar för vetenskap, konst och för rent nöje: Drottningholmsteatern, Hagaparken med sina paviljonger och Linneanum i Uppsala.

Formidealen var franska, arkitekter och hantverkare hämtades därifrån. Det var rokokons bekväma och mjuka inredningsstil som härskade. Mot 1700-talets slut och med Gustav III:s vurm för antiken vändes intresset tillbaka till Italien och den stramare nyklassicismen.