• Geisles ritning från 1780 Fotograf: Geisle

    Geisles ritning från 1780

  • Ornäsloftet inreddes redan 1753 till museum. Fotograf: Åke E:son Lindman

    Ornäsloftet inreddes redan 1753 till museum.

  • Näbbspån på Ornässtugans halva tak. Fotograf: SFV

    Näbbspån på Ornässtugans halva tak.

Näbbspån på Ornässtugan

Statens fastighetsverk byter taket på loftboden i Ornäs. Taket har under åren behövt mycket underhåll, trots det har vatten läckt in på flera ställen. Läckorna riskerar att skada interiör och föremål. Projektet syftar till att långsiktigt säkra taket så att det håller under längre tid och utgår från ett så kallat vårdprogram. Genom skötsel, vård och underhåll ska loftet skyddas från slitage. Tidsenliga material och metoder ska så långt det är möjligt användas vid de åtgärder som utförs på taket.

Gustav Vasas gömställe

Ornäsloftets historia går tillbaka till 1300-talet, men det är mest känt för den roll det spelade under Gustav Vasas äventyr i Dalarna. När Gustav Vasa 1521 var på flykt undan danskarna gömde han sig på Ornäs. Han blev förrådd av gårdens ägare Arendt Persson men dennes hustru Barbro Stigsdotter räddade Gustav Vasa som, enligt sägnen, lyckades undkomma sina förföljare genom att fira sig ut genom avträdet till en väntande släde. Ornäsloftet är landets kanske främsta exempel på senmedeltida timmerbyggnadskonst. Byggnaden inreddes till museum av kronofogde Jakob Brandberg redan 1753 och är därmed landets äldsta museum. Den nuvarande trappuppgången, spånklädseln och fönstren är från denna tid. Sedan1935 är Ornäsloftet statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk.

Det historiska underhållsarbetet

Det finns gott om källor som beskriver underhållsarbetet av taket. Enligt en bouppteckning från 1724 hade loftet då ett läckande nävertak med brädtyngder, året därpå lades taket om. Ytterligare ett år senare rödfärgades taket med tjära och rödfärg. 1750 inköptes bräder till taktäckning. Brädorna blev kantade, späntade och hyvlade och fördes sedan till Falun där de fick ligga 1,5 månad i gruvvatten innan de blev takspån. 1757 blåste en del av taket av i en storm och ett år senare spånslogs taket med täljt spån.1890 lades taket om, och ströks med tjära i slutet av decenniet.

Vid efterforskningar har vi inte funnit några äldre bevarade, eller spår av, äldre spån. Om den ursprungliga näbben var trubbig eller spetsig kan vi inte kartlägga. Ritningar från 1780-talet visar dock att loftbyggnadens tak och väggbeklädnad är ritad med näbbspån och har lika bredd. Taket har en vindskiva men saknar nock och vattbräda. Täckningen har idag stavspån på strö och bärläkt med ett näverskikt som underlagstak. Täckningarna är från 1991, 2005‐08 och 2014. Efter 24 år så håller det ändå inte tätt. Det finns flera orsaker till detta;

  • Takvinkeln har ett snitt på 24 grader en mycket flack takvinkel för ett spåntak
  • Loftgångens sättning och effekter i takkonstruktion och lutningen
  • Spånen saknar tillräcklig luftcirkulation
  • Spånens kvalitet är undermålig och den smala bredden inverkar menligt
  • Tallbarr lyckas kila sig fast mellan spånorna som till slut bildar mull och bidrar till ökad fukthållning i veden
  • Ingen synlig skyddande tjära finns kvar på spånen idag

Det viktiga hantverket

I början av projektet höll SFV två seminarier tillsammans med Hantverkslaboratoriet och Dalarnas museum för att säkerställa rätt tillvägagångssätt och kvalitet på arbetet. På dessa framkom att en näbbspån har en bättre teknisk egenskap, vatten leds inte in i springan mellan spånen som det gör om spånen har ett rakt avslut. Näbbspån gör bland annat att spånen torkar ut bättre, vilket är viktigt med Ornäsloftets flacka takfall.

Tillbaka till näbbspån

Spånen är idag lagda med rak avslutande kant på en spikläkt. Under ligger näver som har "krullat" sig. När vi nu lägger om taket vill vi förbättra metoden och gör vissa förändringar. SFV har därför valt att återgå till 1780-talets utseende och så kallade näbbspån. De har bättre vattenavrinning och bättre livslängd. Takfallet är inte iögonfallande då det är relativt högt beläget. Utseendet förändras dock något, i och med att vi frångår de raka spånen. Vi ändrar spånens bredd till 12 cm. Det minskar även antalet skarvar. Spånens längd ska vara 45 cm. Spånen ska tillverkas av kärnfuru med stående årsringar. För att förhindra att vatten tränger in kompletterar vi med en underliggande masonitskiva.