• Salsta slott Fotograf: Lars-Erik Berglund

    Salsta slott

  • Skoklosters slott i grönskande prakt. Fotograf: SFV

    Skoklosters slott i grönskande prakt.

  • Svartsjö slott Fotograf: Åke Eson Lindman

    Svartsjö slott

  • Rosersbergs slott Fotograf: SFV

    Rosersbergs slott

Slott eller koja?

Vad är skillnaden mellan ett slott och ett stort hus? Thorsten Sandberg, historiker och slottsentusiast, reder ut begreppen.

Uppfattningen om vad begreppet slott står för har varit tämligen stabil de senaste hundra åren. Enligt Nationalencyklopedin 1995 är ett slott: »Ursprungligen en byggnad eller ett byggnadskomplex i kunglig eller statlig ägo och med representativa funktioner, ofta befäst och med påkostad utformning och utsmyckning«. Det är vad flertalet av oss har i åtanke när vi läser ordet slott och tar intryck av det vi ser på skolresor och semesterturer runt om i landet.

En fast plats - slottet

Slottsbyggandet i Sverige tog fart under andra hälften av 1200-talet och sammanföll med kungarnas nya sätt att organisera hushållningen. Tidigare hade man turnerat runt mellan kungsgårdar i landskapen och konsumerat och regerat på plats. Nu övergav kungarna detta system och byggde istället fasta anläggningar på några få platser, till exempel Stockholm, sörmländska Nyköping och Stegeborg i Östergötland. Slottet hade flera funktioner. Det skulle vara ett lås mot kungamaktens fiender –det medellågtyska ordet »slot« betyder just dörregel – men också symbolisera regentens makt-position. Slottens garnison med välbeväpnade soldater var en signal till lokala stormän om vem som hade den yttersta makten.

En byggnad med kunglig koppling

»Slott« var som sagt förbehållet en byggnad med kunglig koppling. De borgar regionala stormän uppförde under det turbulenta 1300-talet stod byggnadstekniskt säkert inte kungamakten efter. Men de kallades »hus«. Gustav Vasa var 1500-talets store byggherre och de flesta slott och borgar som uppfördes under hans regeringstid finnsfortfarande kvar. Under hans söner Erik XIV och Johan III utvecklades de kungliga slotten till påkostade och representativa furstebostäder i renässansens anda. Med några få undantag bodde adeln under denna tid fortfarande ute i byarna, på gårdar som inte i något dramatiskt avseende skilde sig från böndernas byggnader.

Adeln bygger slott

Men den krigsekonomi som präglade stormaktstiden på 1600-talet medförde ett trendbrott. För att kunna finansiera de militära operationerna på kontinenten tvingades staten förpanta och sälja enorma jordområden till adeln, som nu fick råd att bygga ståndsmässigt på sina gods. Begreppet slott började nu smyga in i adelns värld. Som Nordisk familjebok uttrycker saken: »med tiden blefvo äfven enskilda, på landsbygden belägna byggnader af större dimensioner kallade slott, t.ex. Skokloster, Tidö, Salsta«. Denna trio, med fältmarskalken greve Carl Gustaf Wrangels Skokloster som mest lysande exempel, finns tillsammans med hundratals andra slott och herrgårdar avbildade i Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna, 1600-talets stora reklamkatalog för vårt land.

Sista slottsbyggarperioden

Stormaktstiden var en period av hektiskt slottsbyggande. Den sista stora byggnadsperioden för herresäten och slott i vårt land var andra halvan av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet. Nu drog man i nybyggnationer och förändringar av äldre anläggningar nytta av den växande och allt mer effektiva byggnadsindustrin, duktiga konsthantverkare och välutbildade arkitekter. Stora Sundby i Södermanland omgestaltades till en normandisk riddarborg, Trolleholm i Skåne fick karaktären av ett franskt barockslott och på Koberg i Västergötland startade på 1880-talet Nils Silfverschiöld arbetet med att göra om sitt slott till en vasaborg med Vadstena som förebild.

Hur många slott det finns i Sverige är inte lätt att fastställa. I förordet till sitt standardverk från 2006 Svenska slott och herrgårdar: en historisk reseguide, skriver Fredric Bedoire: »Av de bortåt tvåhundrafemtio slott och herrgårdar som behandlas i denna bok är många självklara att ha med, men läsaren kan säkert finna ett och annat som hon saknar«.