Vägen till SFV

Från 1500-tal till dagens Statens fastighetsverk.

En revy över fem århundraden

Statens fastighetsverk är den myndighet som idag förvaltar den största delen av Sveriges byggda kulturarv: slott och befästningar, regeringsbyggnader, museer, teatrar, ambassader och parker, kronoegendomar, kungsgårdar, militära boställen, residens och herrgårdar. Vår arkitekturs yppersta verk. Hur har dessa byggnader och denna mark hamnat i vår vård? För att svara på den frågan måste vi ta oss en titt på en lång och slingrande historia, som för oss tillbaka till Sveriges bildande som nation.

Vägen som leder fram till SFV är en lång berättelse med uppdelningar och sammanslagningar av olika myndigheter. Ansvaret för kronans (kungens och statens) byggnader har alltid varit uppdelat på många aktörer.

Tradition i utveckling

SFV:s logotyp - de tre krönta initialerna - berättar om kontinuitet med föregångarna Kungl. Överintendentsämbetet (KÖE) och Kungl. Byggnadsstyrelsen (KBS). Det är inte bara namnet som ändrats, utan också själva arbetsområdet. Ansvaret för Sveriges alla kyrkor flyttades till annan myndighet 1918, och ansvaret för bygglagen 1968. Andra uppgifter har kommit i stället: de kungliga slotten, kronojordarna och befästningarna.

Sveriges historia låter sig ganska väl fångas i sekelindelningar - om vi generöst lägger till och drar ifrån några tiotals år ibland. Det är den indelning som används i denna revy över vad staten byggde. Eller snarare: Hur de byggnader som Statens fastighetsverk nu förvaltar har tillkommit och hur dessa byggnader tagits om hand tidigare.