Gamla gymnasiet i Karlstad

Historik

Vid mitten av 1700-talet fanns i landet endast ett fåtal gymnasieskolor. I Karlstads stift fanns en grundskola med undervisning för gymnasiekompetens. Skolan var byggd av trä och då den brann ner 1752 beslutade sig kyrkan för att låta uppföra en ny gymnasieskola med ett observatorium på taket.

Uppdraget gick till arkitekt Carl Hårleman. Han dog 1753 men lämnade efter sig sina signerade ritningar. När uppförandet av byggnaden påbörjades hade hans medarbetare och efterträdare överintendent arkitekt Carl Johan Cronstedt bearbetat ritningarna.

1754 påbörjades uppförandet av gymnasieskolan. 1759 stod byggnaden färdig. Ansvariga för uppförandet av byggnaden var arkitekt Johan Eberhard Carlberg tillsammans med lektor Johan Fryxell. Det är Carlberg som nämns som arkitekten som utformat Karlstads Gymnasium. De speciella trappstegsgavlarna tillskrivs honom. Byggnaden är statligt byggnadsminne sedan 1935.

Renoveringar och ombyggnation

Byggnaden har renoverats och byggts om vid ett flertal tillfällen på grund av tidvis hårt slitage, eftersatt underhåll men även av problem med för dåliga murverk.

Alla större förändringar av byggnaden utfördes innan kungörelsen om skydd för statliga byggnader trädde i kraft på 1920-talet. Den senaste renoveringen utfördes 2005-2006.

Ventilationen före ombyggnaden

Byggnaden hade ett sedvanligt självdragssystem som inte alls fungerade. Tegelkanalerna för frånluften var orensade och hade sprickor pga sättskador. Vissa kanaldelar hade helt rasat samman.

Förutsättningar för en renovering av ventilationssystemet

Byggnaden uppfördes i dåtidens byggteknik med tjocka ytterväggar av sten och tegel och med stora rumshöjder vilket ger bra förutsättningar för självdrag under den del av året som uteluften är svalare än inneluften.

Under sommarmånaderna upphör den termiska stigkraften och därmed frånluften. Man ville skapa ett ventilationssystem som kunde fungera året runt. Vinden och källaren har alltid varit förrådslokaler och skulle så förbli vilket inte ställde krav på extra ventilation och kyla som annars kan bli nödvändigt för att inreda arbetsplatser där.

Antikvariska ställningstaganden

Kulturminnesmärkningen ställer krav på att bevara alla väggar intakta. Detta medför att nya installationer ej kan döljas i väggarna. De tekniska tilläggen måste då utformas så att rummen bibehåller sitt arkitektoniska uttryck.

SFV:s kulturarvsenhet föreslog på ett mycket tidigt skede i projekteringsprocessen att byggnadens ursprungliga frånluftkanaler skulle iordningställas. Detta i kombination med att anlitad ventilationskonsult föreslog ett fönstervädringssystem gjorde att de antikvariska ställningstagandena blev enkla.

Det enda ventilationstillägget interiört blev de motorer som styr den automatiska öppningen av vissa fönsterbågar och de synliga el- och dataledningarna fram till dessa. Motorns placering i estetiskt hänseende blev en antikvarisk fråga.

Att denna teknik med fönstervädringssystem överhuvudtaget gick att använda berodde på att fönsterbågarna hade bytts ut på 1920-talet till kopplade bågar och lämpade sig för denna lösning. Om bågarna hade varit original från 1700-talet hade saken kommit i ett annat läge. 1700-talsbågar kan vara mycket sköra och lämpar sig inte för detta automatiserade vädringssystem.

Ventilationen efter ombyggnaden

Självdragsprincipen i byggnaden har behållits och utvecklats. Luften kommer fortfarande in via springor i fönstren men vissa rum på andra våningen har fått ett fönstervädringssystem.

Frånluften stiger fortfarande termiskt upp genom de gamla tegelkanalerna, vilka kompletterats med propellerfläktar som sätts ingång då termiken under den varma delen av året upphör. På så vis får byggnaden ett fungerande frånluftsystem året runt.

Tilluft

Ersättningsluft tas in via springorna mellan överbågarnas ovansidor och överkarmarna, där inga tätningslister finns.

Frånluft

Alla frånluftskanaler var av tegel och i mycket dåligt skick före renoveringen. Många kanaler hade sidodragningar. Det upptäcktes dessutom vid inventeringen att kanalerna hade mycket små dimensioner. Detta innebär att de ej kan medge större luftomsättning än grundventilation.

Eftersom man ville behålla tegelkanalerna för frånluft bestämde man sig för att täta dem med keramisk massa enligt Schädlermetoden. Att mura upp de kanaler som var nedrasade skulle bli allt för kostsamt så därför fodrades de med plåtrör, trots att detta medför minskning av kanalarean.

Initialt betjänade många frånluftkanaler fler än ett rum, ibland även rum på andra plan. Detta problem gick ej att lösa utan man fick eftersträva att minimera antalet delade pipor samt att tillse att inga rum i olika plan betjänades av samma kanal.

Brandsektionering enligt dagens krav kunde ej erhållas och hela byggnaden är en brandcell. De befintliga skorstenspiporna är på taket försedda med axialfläktar (propellerfläkt) som den varmare delen av året (mars till september) skall tillse att byggnaden har ett grundflöde på frånluften. Vintertid är fläkten avstängd. Den ger knappt något motstånd i avstängt läge och motverkar därför inte det naturliga självdraget.

Eftersom frånluftskanalerna bara ger ett grundflöde måste frånluften i vissa rum även kompletteras med fönstervädring. De ursprungliga frånluftsgallren behölls i möjligaste mån. Även nytillverkning skedde. Bakom dessa sitter kontrollventiler som är injusterade för att ge rätt frånluftsflöde eftersom en fläkt betjänar alla pipor i respektive skorsten.

Till- och frånluft via automatiskt fönstervädringssystem

För att kompensera för att vissa delar av byggnaden har ett för lågt grundflöde på frånluften för den verksamhet som där bedrivs har man där installerat ett fönstervädringssystem. Det fungerar så att i varje fönsterparti är en av överbågarna försedda med en motorstyrd arm som automatiskt kan öppna fösterbågen så mycket som behövs.

Öppningen av fönstren - hur mycket och hur länge - styrs dels av koldioxidmätare som är zonvis placerade inne i byggnaden och dels av en väderstation som finns på taket. Väderstationen har givare för vindriktning, vindhastighet, nederbörd och ute- resp. innetemperatur.

Under sommarhalvåret sker automatisk fönstervädring nattetid för att få nödvändig kylning inför kommande varma arbetsdagar.

Erfarenheter

Statens fastighetsverk har haft ett intresse av att prova denna nya teknik med fönstervädring från Window Master och beslutet att göra detta har visat sig mycket lyckat.

Fastighetens brukare är nöjda med det nya ventilationssystemet. Luften upplevs som behaglig. Brukarna har inga problem med att anpassa sig till husets förutsättningar som att vid utnyttjandet av samlingssalar tänka på att inte ha för långa sittningar. Man får öppna dörrar och ibland även fönster och ta pauser. I de rum som har automatisk fönstervädring vet alla att lägga tyngder på sina papper så att de klarar korsdraget.

Under varma sommarveckor har nattvädringen kylt ut byggnaden. Detta i kombination med byggnadens mycket tjocka ytterväggar har hjälpt till att få en tillfredställande temperatur inomhus även under en extremt varm sommar.

Man har försökt att behålla byggnadens ursprungliga ventilationssystem och kompletterat det med ny teknik som inte inkräktar på de antikvariska hänsynen. Därför tar man av estetiska skäl in uteluft via de naturliga springor - inga tätningslister - som finns mellan överbåge och överkarm. Om denna lösning ger tillräckligt med tilluft återstår att utvärdera. Om så ej skulle vara fallet kan bågarna kompletteras med spaltventiler.