Kulturfastighetsutredningen

Översyn av vilka fastigheter staten ska äga och förvalta av kulturhistoriska skäl

Regeringsuppdraget

I Kulturfastighetsutredningen presenterar Statens fastighetsverk (SFV), på uppdrag av regeringen, förslag på vilka kulturfastigheter som långsiktigt bör förvaltas av staten.

SFV:s regeringsuppdrag har omfattat tre delar; att bedöma vilka kulturfastigheter som bör förvaltas av staten, att lämna förslag på en modell för en framtida förvaltning samt att redovisa kostnader och intäkter för att förvalta och levandegöra SFV:s så kallade bidragsfastigheter.

Uppdraget har gett SFV möjlighet att utvärdera de kulturhistoriska värdena för sammanlagt 550 fastigheter som förvaltas av Fortifikationsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket och Statens fastighetsverk. Fastigheterna omfattar allt från fyrbåkar till slotts- och befästningsanläggningar.

Kulturfastighetsutredningen - rapporten

Med Kulturfastighetsutredningen vill SFV åstadkomma ett tydligt och användbart underlag, för att göra det möjligt att föra konstruktiva diskussioner om statens kulturhistoriska fastighetsportfölj.

• Kulturfastighetsutredningen, del 1 - Övergripande slutsatser och redovisning av uppdragets olika delar
• Kulturfastighetstutredningen, del 2 - Berättelser
• Kulturfastighetsutredningen - Bilagor (obs 19 MB tung fil)

Uppdragets tre delar

Via länkarna nedan kan du läsa mer om de tre olika delarna i uppdraget och de slutsatser som redovisas i rapporten.

• Kulturfastigheter som bör förvaltas av staten
• Utvärdering av inriktning och förslag på framtida modell för förvaltning
• Kostnader och intäkter för förvaltning av föreslagna fastigheter

Uppdraget har genomförts i samråd med Fortifikationsverket, Riksantikvarieämbetet och Sjöfartsverket. Yttrande från respektive myndihet finns som bilaga i rapporten.

Värderings- och urvalsmodell

Arbetet har skett i nära samarbete med RAÄ som utarbetat en värderings- och urvalsmodell bestående av tre delar:

• Kriterier för statligt ägande som fokuserar på att ge medborgarna tillgång till vårt gemensamt ägda kulturarv,
• Berättelsemodellen där varje fastighet prövats mot ett antal nationella berättelser och bedömts utifrån sin förmåga att illustrera och levandegöra ett kulturellt eller historiskt skeende och
• slutligen det tredje kriteriet som säkrar att det framtida fastighetsbeståndet är representativt utifrån kriterierna geografi, genus, klass, generation och etnicitet.